reflektioner

"frukten av allt för mycket frihet är slaveri" Cicero

Man skulle kunna tro att jag är slavofil, det är inte sant. Jag är Eurofil. En eurofil som är undrande över ryssland och vad ryssland är i och för europa. Min europatanke är vid. Jag ser den som en universell tanke och jag vill utvidga europa med tankar från orienten och ryssland. I mitt Europa är Turkiet en del likaså Ukraina och vitryssland. Ryssland själv är också det en del även om ej en del av EU. Men egentligen ha jag inget emot ryssland i ett framtida EU. Då skulle vi verkligen bli en världsmakt. Faktum är att jag vill ha ett starkt Europa som kan påverka världen. För/och jag tror att det är bra för mänskligheten. Europa har gått igenom mycket och kan stå för människovärdet i världen. Vi (Europa) måste knyta Ryssland och Turkiet till oss och på så sätt bygga en gränsöverskridande kulturgemenskap. Att Ortodoxa länder redan är med i EU tyder på att det är dit vi är på väg. Om Turkiet går med oss har vi en brygga till den muslimska världen. Det är farligt att cementera civilisationsgrupperna. Även om det är lätt att gå i de spåren är det bättre att försöka överbrygga dem. Däri ligger min idealism.

Tolka (meningssätta) - den sista mänskliga utposten gentemot "maskinerna" i hennes tjänst. Tolkandet är alltså den ultimata, essentiella mänskliga aktiviteten. Ju mer tekniken kan göra för människan desto mer utkristalliserad blir hennes väsen.

Mellan djur och människa är det endast en gradskillnad, ej en väsensskillnad. Hur mycket tolkar en katt?

Att Tolka - att definiera och bestämma, se vad som är meningsfullt för önskat ändamål.

Självreflektionen finns ej hos djuren, men även den är bara en gradskillnad i tolkandet. Även om det är en ny nivå i tolkandet som ej finns (?) hos djuren.

filosofi och vetenskap - att ifrågasätta det uppenbara.

just nu kallar jag mig socialliberal. Detta eftersom det inte verkar finnas något annat alternativ. Jag läser vänsterns tankar och argument och de verkar inte hålla. Än så länge säger de inget nytt eller vettigt. Som bäst visar de på problem med samhället. Om nu det är som de säger att det liberala ekonomiska systemet är dåligt varför kommer de inte och visar på något bättre. Varför känns det alltid som konspirationsteorier. Att hela tiden kritisera högern men aldrig komma med något eget. jag vill att vänstern ska övertyga mig. Högern verkar mycket mer förstående av världen. Det kanske är så att det är i dag den är det och vänstern förstod världen i går. Sedan kanske det är så att högern är rätt nöjda med hur det är i världen och vänstern inte är det men det stämmer ju inte. Högern i Sverige är inte alls nöjda. Kanske det är så att vänstern när den var framgånsrik helt enkelt dess idéer passade världen då, medan idagens värld är det högeridéer som funkar bäst. Detta måste ju så klart anpassas. Där det varit framgångsrikt har det varit rätt så att säga.

Det verkar vara en pendel som svingas mellan höger och vänster. Högerpolitiken driver ekonomin framåt men skapar förstörelse, bryter upp samhället. Detta leder till en västerpolitik som konsoliderar och tryggar samhället som dock stagnerar. Detta i sin tur driver fram en högerinriktad politik, och så fortsätter det hela.
Och då kommer vi till min tanke om socialliberalism/socialdemokrati som den bästa kompromissen.

Jag tror på att man har mycket av sig själv att tacka eller skylla om sig själv. Man kan inte välja sina gener eller omgivning men man har ansvar inför sig själv och andra vad man gör av det, av sina förutsättningar. Förtsättningarna får inte blundas för. De finns där alltid. Dåliga som bra. Men svårigheter gör kanske att man kan få ut något annat. Arbeta med din självbild. Självbilden kan du styra till en del. Vem vill du vara?

För de små är likhet inför lagen viktigast, att de stora inte kan spela över de små. Därför är enkla regler som är överblickbara det bästa för de små. De stora kan alltid bryta, gå runt de komplicerade regelerna. I enkla regler syns det när de bryts.

post "Till världskapitalismens försvar", Johan Norberg som jag nu läst, började i förrgår. Den har vartit tankeväckande. Den har givit kraft till massa tankar om liberalism som legat hos mig. Den har benat ut vad som är dålig och bra med kapitalism. Den har övertygat mig om den liberala idén som vuxit i mig länge. Nu efter att jag läst den har jag börjat kunna fundera på den och den den lägger sig nu och interagerar med andra tankar jag tagit till mig. Framför allt
är det karl polanyi som den interagerar med. De båda säger så olika saker så övertygande. Jag ska läsa om den och se vad den säger i detta nya ljus, i min nya förståelse som är betydligt större nu ett år senare. jag har utvecklas er än jag då trodde var möjligt.
De två böckerna beskriver två aspekter av samma sak.

En tanke har legat och grott i mig ett tag. Åtminstone sen innan valet. Den dök upp Eu-valet om jag min sätt, alltså det senaste till europarl. Det är att den liberala dokrinen är som bäst som övergripande men den socialistiska i det mindre. Socialismen fungerar ofta i små sammanhang medan den kollapsar ju större sammanhang denhar att göra med. Mycket antagligen för att man inte kan överblicka detta stora hela. Det liberala däremot ger en bra struktur som ordnar det stora oöverblickbara på ett effektivt sätt. Problemen är där i stället att den alinierar människor på den lilla nivår. Min tanke var att rösta höger i riksdag och "vänster" i närmare val. Vänstern kan inte göra så stor skada om den indirekt styrs av ett liberalt regelverk, vilket är precis som vi haft det i sverige och omvänt slår inte den liberala obarmhärtiga logiken sönder det lilla om det organiserar sig socialistiskt.

Den motsatta ordnigen kan säkert vara effekitiv men är aldrig bra för människan.

Allt handlar (för människan) makt och vilja. Makten att påverka och viljan att vad göra av makten. Detta är orsaksförklaringen, i fysiken saknas viljan, endast reglerna, alltså makten/kraften som påverkar. Inom biologin finns den funktionnalistiska förklaringen som kan användas då det inte finns en vilja som styr men orsakerna är dålda i sin komplexitet.

Människans vilja är inte fri, men den styr. Samhället är som en väg viljan styr efter, det finns flera filer och ett antal avfarter. Samhället har en tydlig mittfåra. Styr du utanför vägen blir det krångligt men det kan verkligen gå. Vissa samhällen gillar inte avfällingar.

Vissa filosofer gillar liknelser som A & B etc. De tror nämligen att det är mycket mer exakt och alltså bättre vid en filosofisk redogörelse. Det är säkert så att man vinner något i det. Men vad de missar är att människan alltid tolkar. Att deras exakthet även det är bild som tolkas. Och för att kunna tolka den denna mycket abstrakta bild rätt krävs skolning i detta abstrakta språk. Det är med andra ord svårt att kommunicera med dem som inte kan detta språk vilket är dem vilka som skulle behöva höra det.

logiken beskriver en värld. Den formella logik vi har, försöker beskriva vår värld men världen är allt för komplex. Det är möjligt att matematiken är språket som beskriver världen utan människan, utan medvetande och vilja. Logiken försöker beskriva den värld som är människans, men det är en beskrivning som väljer ut bara vissa delar av människans värld. Det är ett misstag att blanda samman människans värld med den verkliga världen. Människans värld är inte logisk. Logiken är ett meningsättande av världen. logiken beskriver bara den rationella delen av människan. Problemet är sen antiken har människan beskrivits som essentiellt rationell, vilket bara är en del av sanningen. Vissa människor är mer rationella än andra. Det finns andra viktiga delar av människan som inte får plats inom det rationella. Till exempel det mystiska. Det rationella är människans organisering av världen, så att den blir rationell. Vi rationaliserar, meningsätter den utifrån vår egen världsbild som inte behöver vara rationell för en annan individ.

det finns så många villosprår för tanken.

För ökad rikedom krävs effektivisering som generar resultat för mindre kostnad i energi (som kan mätas på olika sätt så som arbete, pengar, land etc). Ju fler som arbetar, genererar resultat (på allt effektivare sätt) desto mer märks effektivitetsförbättringen. teknologisk och vetenskapligt (så som organisations förbättrning) framåtskridande är nödvändigt för att öka levnadstandard. Robotisering är det stora målet, där människan kan ägna sig åt endast tanken och det kropssarbete som hon själv önskar. Tanken kan aldrig få överlämnas till någon annan. Det kan och bör nog tänkas att roboten/maskinen aldrig ska ha destruktiv makt. Våldsmonopolet ska vara underrställt människan. Hon, den tänkande härskarinnan.

för att börja tänka i nya banor kvävs missnöje med de svar man får vid en fråga vilket skulle kunna vara att svaret är tystnad. Att då försöka svara själv på denna fråga man nu undrar över. Det är ju bra att när man försöker besvara en fråga letar efter svar vilka man kan ta ställning till. Det är ju fullt möjligt att svaren finns men kanske på olika ställen och att det bara behövs en sammanställning eller så är det mer arbete som krävs.

England som fort i Europa vilket gör att Europa inte kunnat enas bakom en härskare.

historien upprepar sig. Det kan man alltid tänka på. Men man vet ju aldrig vad som upprepas. Det som är är att människan verkar ha en grundförutsättning som låter henne uppträda på liknande sätt under liknande situationer. Vilket betyder att man kan se mönster upprepas, men aldrig detaljerna. Och eftersom detaljerna alltid är annorlunda blir det aldrig lika dant och vi kan alltså bara se likheter och aldrig det samma.

/Det faktiska som är, och hur man ser på det/

kvaliteten på dagens tänkare är inte mindre än tidigare men kvantiten är överväldigande större. Att komma med nya tankar är nästan omöjligt då man inte kan överblicka de alla som finns. Är det så att med den stora massa utbildade så flyttas tankens positioner fram tillsammans och platsen för den enskilde giganten inte längre finns eller är det bara så att vi är inne i ett paradigm som en rad giganter byggt åt oss under 1900-talet? Är det så att vi nu måste utforska dessa grundtankar och se vad de ger? När är då tiden mogen för en ny tanke? Det vet man inte. Det är bara att tänka och se om det är något intressant som kommer fram.
   (jag vill [så gärna] säga något [nytt] om människan, hon som är min stora fråga)

Kvalitet contra kvantitet. Det kvalitativt bättre har för mig alltid framstått som det bättre alternativet. Jag fick en tanke nu angående valet mellan dessa i militära frågor. kvalitet blir det bättre valet endast om detta är banbrytande eller långt i framkant, är så att säga effektivt. Det kvalitativa måste vara dyrt. Om det inte är det så kan man lika gärna satsa på kvantitet. Se på Napolion som kunde utrusta sina soldater i massor. Inte förrän nu under senare tid har kvaliteten satts åter i fokus. Min tanke är att först kan det kvalitativa vinna, sedan uppfinns ett billigt motvärn, som armborst och hillebard mot riddaren, som tvingar bort det kvalitativa valet och sedan dyker ngt banbrytande åter upp igen och detta nya dyra är det effektiva som det gamla många inte kan försvara sig mot. Det kvantitativa kan bara bli det effektiva efter att det banbrytande blivit norm. Kvaliten ligger i det nya paradigmet, kvantiteten i det vardagliga, i rutinen. Den som ville hålla hög kvalitet måste hela tiden utveckla sig, ligga i bräschen. Det är ju nästan hegelianskt - tes, antites - syntes.

jag känner att jag i mitt liv samlar en massa tankar. Samlar fakta och förståelse av världen. Det är min förståelse av världen. Detta skulle jag vilja samla. Min bild av världen är i mångt och mycket vad jag är. Det är utgångspunkten för alla mina handlingar.

Jag har bestämt mig för att börja publicera mina reflektioner. Så nu lägger jag upp ett urval av dessa.