reflektioner

kvaliteten på dagens tänkare är inte mindre än tidigare men kvantiten är överväldigande större. Att komma med nya tankar är nästan omöjligt då man inte kan överblicka de alla som finns. Är det så att med den stora massa utbildade så flyttas tankens positioner fram tillsammans och platsen för den enskilde giganten inte längre finns eller är det bara så att vi är inne i ett paradigm som en rad giganter byggt åt oss under 1900-talet? Är det så att vi nu måste utforska dessa grundtankar och se vad de ger? När är då tiden mogen för en ny tanke? Det vet man inte. Det är bara att tänka och se om det är något intressant som kommer fram.
   (jag vill [så gärna] säga något [nytt] om människan, hon som är min stora fråga)