§33. Kulturen - en värld av missförstånd
Skulle det uppstå perfekt kommunikation så dessa missförstånd upphörde så skulle kulturen dö ut. Vad finns det att tvista om när alla förstår alla. Vad finns det att tala om när alla förstår alla. Jag undrar om kreativiteten skulle försvinna den med. Den skulle ersättas av en otroligt riktad drivkraft där alla visste vilket mål man skulle arbeta för. Människan skulle inte längre vara. Människans väsen är den tolkande individen bland sina medmänniskor - människan är kultur.
(varelser med perfekt kommunikation ska visst finnas i Star Trek. De ska vara mycket fascinerade av konceptet 'kultur'. Vill ni veta mer om detta så fråga din Star Trek-nörd)
det här inlägget får mig att tänka på Neon Genesis Evangelion. En otroligt bra Anime som jag faktiskt rekomenderar alla att se... Även om den inte riktigt tar upp förståelse för varandra utan snarare det att vi aldrig kan fullt ut "connect" till en annan människa... Serien har lite flum om att det är ett AT-fält som håller upp bärriärer mellan människor men trots detta blir det hela väldigt intressant i slutändan. Dessutom dramatiskt och medryckande...
Hmm, är inte perfekt kommunikation lite av en oxymoron? ;)
Lite som absolut kunskap.
Om "perfekt komunikation" är en oxymoron [självmotsägelse] eller inte är i detta fall irrelevant eftersom det bara är en beskrivning av en ytterliget som faktiskt (mellan människor) inte finns.
Det är just detta att kommunikation är att överbrygga en avgrund och att i den processen förvrängs informationen.
Vidare; i komunikationen mellan människor består detta överbryggande i två (eller flera) aktiva parter - den förmedlande och den tolkande. Båda använder kreativitet för att nå förståelse. Denna förståelse är aldrig absolut. Det är i denna missförståelse som jag menar att kulturen skapas.
För att förstå varandra helt behövs "perfekt kommunikation", vad det är är en annan fråga. För 'perfekt komunikation' ska vara en oxymon så måste definitionen av kommunikation föresätta att kommunikation aldrig är perfekt om jag försått det rätt. Det har jag ingen invändning emot.
Näe, jag tänkte bara vara lite Wittgensteinian med det dära(du vet, det är som vanligt alltså).
Om man antar att kommunikation överbrygger någon avgrund så tänker man sig att dom två sidorna iaf är fasta. Men det är kanske inte självklart? Hur vet förmedlaren t.ex vad han menar med det han säger? Hur vet han att han försöker förmedla en viss information och inte en annan? Finns det inte en risk för missförstånd här eller vet vi jämt vad vi pratar om?
Jag tangerar lite här på en sak vi gick igenom i språk-filosofin. Den skeptiska paradoxen(the sceptical paradox)... Kripke + Wittgenstein ftw. Jag måste erkänna att jag överanvänder just den här paradoxen lite för mycket just nu.
Just de: glömde att säga att det här är helt ovidkommande det du pratar om. Jag har bara fått den hära saken på hjärnan, så det genomsyrar det mesta jag tjatar om. :P