Tornet

Genom att ständigt klättra allt  högre i kunskapens torn utvidgas ens horisont, gränsen för vad som kan skådas av världen. Jag drivs ständigt att klättra högre och se mer av världen. Men det är inte alltid man kan skåda något bara för att man klättrar allt högre, ibland måste man ner på marken och titta närmare på något, men om ens horisont är allt för snäv, om man inte kommit så högt i tornet så kan det vara svårt att förstå det man ser, ens värld är för liten för att sätta det skådade i ett relevant sammanhang. Det är dessutom nödvändigt att likt Nietzsche gå under och titta på det som  gömmer sig under tornet, ty tornet sträcker sig nedåt lika långt som det reser uppåt. Det är bara så mycket dunklare där nere. Tornet reser sig mot oändlighetens ljus, men om det inte vore för dess slingrande rötter skulle tornet rasa.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback