om sanning, den första reflektionen.
Detta är något jag skrev innan jag började med mina reflektioner. Det är så att säga den första reflektionen, men som inte hamnade bland de andra eftersom den idén inte var väckt än.
Aristoteles säger att goda skäl till sanning har man vid bevisning. Men bevisa kan man bara göra med redan bevisade sanningar. Alltså kan man undra varifrån de första sanningarna kommer. Och hur kan man vara säker på dessa. Detta försökte Descartes lösa med cogito-satsen (jag tänker, alltså finns jag, "cogito sum").
Det finns en sanning, men den kan vi inte vara säkra på om vi har. Vi kan endast ha olika bra skäl till att tro att något är som det verkar vara, tro att något är sant, försanthålla. Sanningen kan för människan aldrig bli mer en subjektiv. När man talar om människan är det som försanthålls endast något som kan uppfattas av henne, människan, som dessutom är bundet till språket som sätter gränsen och formar vår uppfattning och tänkande och det är i språket vi meningsätter och definierar och därmed avgränsar det förnimnda fenomenet. Det krävs därmed en ständig exapansion av språkets gränser för att kunna uttrycka mer och komma verkligheten närmare. - att på så sätt expandera den mänskliga världen; artikulerandet av tanken ger en vidare värld.
Människan kan bara uppfatta en del av verkligheten. Denna del kan hon dock använda för att föreställa sig mer. I föreställandet skapar hon sig nya världar. Varje kultur är en ny värld. Varje medvetande är sin egen värld.
---
Vi måste utgå från fenomenen som vi förnimmer är sanna, vi har ingen annan verklighet. Dessa intryck meningsätts av oss, deras egentliga samband kan vi bara gissa.
Genom bättre teknik kan vi observera/erfara mer av verkligheten och där med meningsätta mer - alltså gissa hur det hänger samman. Med mer information har vi fler ledtrådar till de egentliga sammanhangen, och gamla gissningar måste/kan revideras. Ju mer vi kan erfara av verkligheten ju större/mer bli vår värld.
---
Genom uppställandet av vissa argument och stipulerationer låser man sitt tänkande. Drar man för långtgående och ensidiga konsekvnser ur dessa hamnar man fel, och det kan vara svårt att se det.
Aristoteles säger att goda skäl till sanning har man vid bevisning. Men bevisa kan man bara göra med redan bevisade sanningar. Alltså kan man undra varifrån de första sanningarna kommer. Och hur kan man vara säker på dessa. Detta försökte Descartes lösa med cogito-satsen (jag tänker, alltså finns jag, "cogito sum").
Det finns en sanning, men den kan vi inte vara säkra på om vi har. Vi kan endast ha olika bra skäl till att tro att något är som det verkar vara, tro att något är sant, försanthålla. Sanningen kan för människan aldrig bli mer en subjektiv. När man talar om människan är det som försanthålls endast något som kan uppfattas av henne, människan, som dessutom är bundet till språket som sätter gränsen och formar vår uppfattning och tänkande och det är i språket vi meningsätter och definierar och därmed avgränsar det förnimnda fenomenet. Det krävs därmed en ständig exapansion av språkets gränser för att kunna uttrycka mer och komma verkligheten närmare. - att på så sätt expandera den mänskliga världen; artikulerandet av tanken ger en vidare värld.
Människan kan bara uppfatta en del av verkligheten. Denna del kan hon dock använda för att föreställa sig mer. I föreställandet skapar hon sig nya världar. Varje kultur är en ny värld. Varje medvetande är sin egen värld.
---
Vi måste utgå från fenomenen som vi förnimmer är sanna, vi har ingen annan verklighet. Dessa intryck meningsätts av oss, deras egentliga samband kan vi bara gissa.
Genom bättre teknik kan vi observera/erfara mer av verkligheten och där med meningsätta mer - alltså gissa hur det hänger samman. Med mer information har vi fler ledtrådar till de egentliga sammanhangen, och gamla gissningar måste/kan revideras. Ju mer vi kan erfara av verkligheten ju större/mer bli vår värld.
---
Genom uppställandet av vissa argument och stipulerationer låser man sitt tänkande. Drar man för långtgående och ensidiga konsekvnser ur dessa hamnar man fel, och det kan vara svårt att se det.
Kommentarer
Trackback