§28. 0704-- Tyckande i ständig förändring
Denna paradox är ett logiskt problem som filosoferna brottats med. Jag tror den kommer mångt och mycket av vårt språks begränsning. Vårt är inte det ideala uttrycksmedlet. Det är ett verktyg som växt fram efter behov och kan därför inte uttrycka var sak vikan tänka. Men det är med språket vi formulerar våra tankar. Vi måste hela tiden tänja språket så att det kan uttrycka mer.
Världen-i-sig, den objektiva världen har kanske en sanning, men människan har alltid (och hennes värld) har alltid flera sanningar och det är som avspeglas i hennes språk som aldrig kan beskriva något exakt som det är utan måste göra det från flera olika håll precis som människan upplever världen från flera olika, ibland motstridiga håll.
För mig framstår det där med som rätt lönlöst att försöka formulera den mänskliga världen i enkla formler. Dessa kan mycket väl vara mycket användbara när man försöker få fatt i den objektiva världen, vilket dock är en värld bortom människans upplevelse. Så för att beskriva människan kanske konsten är det bästa sättet. Abstrakta formler leder ingen annan stans än förbi människan, och försöker man få in henne i dessa snäva former reduceras hon till något som ingen känner igen.
Självklart är åsikter något som är och ska vara i förändring. Att gräva ner sig i skyttegravar och bunkra in sig för att benhårt hålla fast i sina åsikter är meningslöst. Men om ens åsikter förändras måste man ju självklart vara kritisk. Enligt vems verklighetsuppfattning börjar jag nu inta ståndpunkter, är den här verklighetsuppfattningen, den här "sanningen" den som är mest trolig eller enligt mig mest moraliskt riktiga. För lika väl som åsikter förändras och bör ta intryck av argument, fakta, forskning och liknande (jag tycker att åsikter i största möjliga grad dock ska undvika att färgas av känslor) ska man inte okritiskt acceptera all förändring. Ibland är orginalåsikten faktiskt bra... Ja, lite slumpmässig rant. Det är svårt när man kommenterar, men förhoppningsvis går någon poäng fram..
åh så irriterande. kommentaren går inte att spara om jag har "kom ihåg mig rutan" iklickad...
ja när man kommit fram till att åsikten ska vara föränderlig så kommer man onekligen till problemet när och hur ska en åsikt förändras. Detta är något betydligt större och svårare att få tag på.
Det där med känslor är svårt. Helt klart är det som du säger att en åsikt idealiskt ska bygga på det förnuftiga (inom retoriken 'logos'). Problemet är att detta ideal sällan återfinns i verkligheten (vems förnuft?), och
jag tror att åsikten alltid speglar en subjektiv verklighet. Om nu åsikten ska bygga på det objektiva så kommer vi till det fundamentala problemet med vad som är objektivt. Åter står vi och undrar var vårt objektiva fundament ligger. Varje person verkar ha en egen åsikt om detta vad som är det mest förnuftiga (även om allas slutlednigsförmåga är (skulle vara) den samma så väljs/utesluts/underförstås etc varje individ olika premisser). Åsikterna är hopplöst bundna till det subjektiva eftersom de är bundna till människan för vilken allt är subjektivt .
Det jag ville mena med att saker inte skall vara baserade på känslor utan på förnuft var inte på något sätt att hävda att det finns en objektiv sanning eller fakta att förhålla sig till därute. Men däremot att åsikter skall vara baserade på vår egen förmåga att resonera, tänka och klura, inte på plötsliga instinktiva (eller inte så plötsliga heller för den delen) infall. Åsikten kommer ändå vara subjektiv, och med det menar jag baserad på individens värderingar och intellektuella arv, men ändå en enligt mig bättre välgrundad åsikt än något helt taget på känsla.
Ett förtydligande. Åsikten ska inte förändras bara för att. Vad jag menar är att den ständigt bör ifrågasättas och justeras och möjligen revideras.