§27. Att tala med fienden
Jag läste i DN (DN kultur 12/4-07) om en ny bok om Majakovskij. Där efterlystes vad Majakovskij brann för. Uppenbarligen är Majakovskijs ställningstaganden moraliskt problematiska. Han är en fantastisk språkanvändare. Men helt klart stödde han en förkastlig regim. Hur som hellst fick detta mig att börja fundera vidare kring detta att vilja förkasta något för vad den förknippas med. Jag minns t.ex en vän till mig som sa att han var tvungen att sluta lyssna på en rockgrupp han tyckte var asbra men som nu förstått hyste andra politiska åsikter än honom (gruppen uttryckte inte sina politiska åsikter i musiken). Denna tanke tycker jag mig finnas lite var stans. Och den är djävligt ytlig. Den bäddar för att man ska stänga in sig i det man redan godkännt. Det politiskt korrektas dödsfälla.
Vad skaparen (som inte behöver vara konstnär utan jag syftar på den allmänt kreativa* personen) har för åsikter och vad som driver är visserligen viktigt för att man ska kunna förstå plats i helheten. Man kan inte plocka ur något ur dess sammanhang och tro att det fortfarande är det samma. Men bara för att man tycker att en viss del hos något är fel betyder inte det allt där är fel. Det kan ju vara så att det där du tycker är så fel faktiskt har en hel del saker som är riktigt bra, bara det att du ännu inte sett det.
Det är därför man ska våga titta på fienden. Om du kan erövra det bästa hos fienden då har du gjort betydligt starkare. Om detta nu leder till att man förvandlas till det man bekämpar då är man besegrad. Men ibland är det inte fel att besgras. Det är bara i sagan som svart och vitt är tydligt. Det är därför man måste känna sin grundläggande moral. Ty om inte så är man bara ett offer för dem som vill utöva sin makt över en. Om man inte känner sin moral är det så lätt att dras med i det som skall vara rätt och där detta rättas logik leder mot katastrofen. Men bara för att en människa dragits med för långt. Bara för att en människa tappat bort sin moral betyder inte att den är fullständigt förkastlig. En människa rymmer betydligt mer än bara ett syfte. Vad som får en människa att göra olika val handlar om så mycket. Att inte kunna se bortom det usla en människa gjort leder till att vi aldrig kan acceptera något nytt eller annorlunda.
Idén om att en persons moraliska ställningstaganden och handligar (och de ickehandlingar) besudlar andra handlingar av samma person leder dessutom ofta till förnekelse av den man beundrars misstag. Logiken därav ger ett klimat där ens egen guru upphöjs och renas från det man inte vill se, samtidigt som motståndarens upphöjde förkastas - dens goda är inte gott då det är besudlat. Missförståndet frodas och ingen lär sig något av den andre.
*den definition av kreativ som jag brukar använda mig av är "att få fram något nytt ur vad som redan är".
Vad skaparen (som inte behöver vara konstnär utan jag syftar på den allmänt kreativa* personen) har för åsikter och vad som driver är visserligen viktigt för att man ska kunna förstå plats i helheten. Man kan inte plocka ur något ur dess sammanhang och tro att det fortfarande är det samma. Men bara för att man tycker att en viss del hos något är fel betyder inte det allt där är fel. Det kan ju vara så att det där du tycker är så fel faktiskt har en hel del saker som är riktigt bra, bara det att du ännu inte sett det.
Det är därför man ska våga titta på fienden. Om du kan erövra det bästa hos fienden då har du gjort betydligt starkare. Om detta nu leder till att man förvandlas till det man bekämpar då är man besegrad. Men ibland är det inte fel att besgras. Det är bara i sagan som svart och vitt är tydligt. Det är därför man måste känna sin grundläggande moral. Ty om inte så är man bara ett offer för dem som vill utöva sin makt över en. Om man inte känner sin moral är det så lätt att dras med i det som skall vara rätt och där detta rättas logik leder mot katastrofen. Men bara för att en människa dragits med för långt. Bara för att en människa tappat bort sin moral betyder inte att den är fullständigt förkastlig. En människa rymmer betydligt mer än bara ett syfte. Vad som får en människa att göra olika val handlar om så mycket. Att inte kunna se bortom det usla en människa gjort leder till att vi aldrig kan acceptera något nytt eller annorlunda.
Idén om att en persons moraliska ställningstaganden och handligar (och de ickehandlingar) besudlar andra handlingar av samma person leder dessutom ofta till förnekelse av den man beundrars misstag. Logiken därav ger ett klimat där ens egen guru upphöjs och renas från det man inte vill se, samtidigt som motståndarens upphöjde förkastas - dens goda är inte gott då det är besudlat. Missförståndet frodas och ingen lär sig något av den andre.
*den definition av kreativ som jag brukar använda mig av är "att få fram något nytt ur vad som redan är".
Kommentarer
Trackback