reflektioner

I sin iver att undanröja alla hinder för den strävande (framgångsrika) och redan priviligerade glömmer man så lätt den som inte lyckas. Högern ser den som är priviligerad, med begåvning eller matriellt. Den som har möjlighet att lyckas. De som inte orkar, vill, förstår hur man lyckas i får skylla sig själva. Alla har vi ju samma möjligheter. Vänstern ser dock dessa stackares armod och eftersom de skådat ljuset vill de hjälpa dem upp ur detta. Och det kan tyckas rätt att de som är priviligerade ska få stå undan för och hjälpa de som inte vill, kan vet hur att få det bättre. Man kan fårga sig vaför de inte kommer längre.

En sak som kännetecknar vänstern är dess ovilja att kategoriesera människor(klass, begåvning, utseende, karisma etc). Motvilligt går man med på att finns två kön. Tidigare (nu talar vi om Sverige) såg man dessa kategorier och såg att de var orättvisa och skulle bekämpas. I ett land som Sverige där vänstern haft makten i många år borde alltså dessa skillnader mellan olika kategorier av människor inte finnas längre. Då kan man bli upprörd när man inser att de fortfarande finns. Det kan också bli så att man vägrar se att uppdelningen finns och vägrar erkänna att olika människor kanske vill olika saker och/eller faktiskt har olika förutsättningar. Och plötsligt har vi framför oss ett av
högerns stora problem, just att man inte fattar att människor inte har samma möjligheter. Hit kommer dessa två ideologier från varsitt håll och ser det således ur varsitt perspektiv och förstår inte vad den andra menar. När de egentligen båda ser människan inneboende tillkortakommande men vars helhet de inte lyckas skåda pga. sina ideologiska skygglappar.