reflektioner

Jag har svårt för moralfilosofin där man "enkelt" räknar ut vilka handlingar som är de rätta (om jag fattar det rätt verkar det vara sk. "konsekventialism*"). Problemet jag ser är man kommer fram till hur människan bör handla för att vara god. Problemet är dock att man i ett sådant statiskt system lätt kommer fram till att människan inte är och bra och på något sätt blir den verkligt moraliska handlingen att ta livet av sig (och kanske andra människor som beter sig illa (alla!)) - Jag kommer att tänka på på sådana grupper som tycker att man inte ska fortsätta fortplanta sig för att det skulle vara bättre för världen. För mig är existensen till för människan. Min värld är människans värld. Världen existerar för människan. Något att annat kan jag inte hävda utan självförnekelse. Det kräver alltså att man kan finna den icke människoförnekande moralen, som i sin tur kräver att man finner människan.

När man insett att människan objektivt inte är universums centrum är det dags att visa att människan är människans centrum. Människan är subjektivt universums centrum. Varje upplevande individ är därmed universums centrum.


*även teleologisk etik, en grupp etiska läror som menar att (1) det är meningsfullt att rangordna olika handlingsalternativ med avseende på deras utfall eller konsekvenser, och (2) att man bör välja det handlingsalternativ som är högst rangordnat (eller ett av de högst rangordnade, om det finns flera likvärdiga alternativ). http://sv.wikipedia.org/wiki/Konsekventialism