Är verkligheten en berättelse?
Alla människor uppfattar verkligheten på sitt sätt. När den återberättas blir detta som en berättelse, både för den som får höra och för den som berättar. När verkligheten kommer in i en människas medvetande, omformas den, eller den lagras helt enkelt som minne, och med det i form av en berättelse. Människan har inte förmågan att minnas allt hon upplever med sina sinnen. Bara en del fastnar och lämnar spår.
Vad är verkligheten?
Är det, det som människan upplever den att vara, eller är det den bild som kommer fram när flera människor berättar om samma upplevda händelse på sitt sätt (fast det ger inte rättvisa åt händelser upplevda av enbart en person, och hur många behövs det för att en "äkta verklighet" ska komma fram? Den berättar även då.) Eller är det den "orörda" verkligheten som är den sanna? Men då skulle ingen kunna ta del av den.
Är verkligheten en berättelse?
Nej, verkligheten i sig är inte en berättelse, men människan kan bara ta del av den i berättande form. För att minnas och förhålla sig till saker och ting, har hon hjälp av associationer, både mellan nu skeende företeelser och mellan minnen. Utan associationsförmågan skulle människan leva som i ett slags vakuum. Osammanhängande kunskap som skulle vara svår att komma ihåg, och mycket svårare, om än över huvud taget möjligt, att påminnas om något. Nej, utan associationer skulle människan inte fungera. Detta betyder att när hon hela tiden stöter på verkligheten, tar hon in denna i form av associationer i hennes undermedvetna/underliggande behov av att få strukturer och lätthanterlighet i tillvaron. På grund av unika tidigare erfarenheter, skapar sig alla människor olika verklighetsbilder. Verkligheten är ett komplext flöde som alla alltid har tagit och hela tiden tar del av, fast på helt skilda håll och på helt olika stadier. Människan kan få en hel verklighetsbild, eller berättelse, men aldrig få in en hel verklighet i sitt medvetande. Detta betyder dock inte att hon inte kan få en sanning. Sanning och verklighet är inte samma sak.
Jag vill påstå att verkligheten är den "orörda". (Väldigt objektivt.) Men för att få en bredare verklighetsbild än vår egna pyttelilla, får vi del av andras verklighetsbilder för att komplimentera med dessa. Men även dessa uppfattar vi och tycker om på det sätt som vi vill eller snarare, på det sätt som våra erfarenheter har byggt upp grunden för. Så verkligheten är alltså inte en berättelse. Det är däremot den verklighet som vi tar del av och som vi ser som sann.
Från den 19/12 -05, Malin Runnakko
Vad är verkligheten?
Är det, det som människan upplever den att vara, eller är det den bild som kommer fram när flera människor berättar om samma upplevda händelse på sitt sätt (fast det ger inte rättvisa åt händelser upplevda av enbart en person, och hur många behövs det för att en "äkta verklighet" ska komma fram? Den berättar även då.) Eller är det den "orörda" verkligheten som är den sanna? Men då skulle ingen kunna ta del av den.
Är verkligheten en berättelse?
Nej, verkligheten i sig är inte en berättelse, men människan kan bara ta del av den i berättande form. För att minnas och förhålla sig till saker och ting, har hon hjälp av associationer, både mellan nu skeende företeelser och mellan minnen. Utan associationsförmågan skulle människan leva som i ett slags vakuum. Osammanhängande kunskap som skulle vara svår att komma ihåg, och mycket svårare, om än över huvud taget möjligt, att påminnas om något. Nej, utan associationer skulle människan inte fungera. Detta betyder att när hon hela tiden stöter på verkligheten, tar hon in denna i form av associationer i hennes undermedvetna/underliggande behov av att få strukturer och lätthanterlighet i tillvaron. På grund av unika tidigare erfarenheter, skapar sig alla människor olika verklighetsbilder. Verkligheten är ett komplext flöde som alla alltid har tagit och hela tiden tar del av, fast på helt skilda håll och på helt olika stadier. Människan kan få en hel verklighetsbild, eller berättelse, men aldrig få in en hel verklighet i sitt medvetande. Detta betyder dock inte att hon inte kan få en sanning. Sanning och verklighet är inte samma sak.
Jag vill påstå att verkligheten är den "orörda". (Väldigt objektivt.) Men för att få en bredare verklighetsbild än vår egna pyttelilla, får vi del av andras verklighetsbilder för att komplimentera med dessa. Men även dessa uppfattar vi och tycker om på det sätt som vi vill eller snarare, på det sätt som våra erfarenheter har byggt upp grunden för. Så verkligheten är alltså inte en berättelse. Det är däremot den verklighet som vi tar del av och som vi ser som sann.
Från den 19/12 -05, Malin Runnakko
Kommentarer
Trackback