reflektioner

Att inte vilja erkänna det som är mänskligt och sträva efter en männsiska som passar ens ideal. Detta är ständigt återkommande åtminstone i den västerländska kulturen. Idealet är något vi alla aldrig kan nå. Men det är en drivkraft till förändring. Med olika ideal sträver vi efter att vara olika varelser. Olika bilder av människan framhävs och eftersträvas. Det blir problem när extremisten inte fattar att alla dessa ideal är delar av människans strävan och ryms i vad människan är men det är aldrig människans essens. Människan essens verkar vara just denna förmåga att vara annorlunda. Detta är sagt och sett ur ett mänskligt perspektiv. Ut i från en annan intelligent varelse bedömning kan det mycket väl vara så att denna varierande mångfald på intet sätt ter sig så pass heterogon utan är en mycket tydlig självklarhet hos människan. Dock när man tittar på resten av naturen och skådar andra levande varelser så är det ingen som kommer i närheten av människans brokiga mångfald. Vi uppfinner oss ständigt på nytt. Människan verkar dessutom vara oförmögen att överblicka denna mångfald hos sig själv. Och har en stark tendens att tillskriva andra levande varelser särskilda egenskaper som ryms i människan. Naturen är för människan en avspegling av människan, och i människan ryms hela världen. Vi försöker bryta oss ur vårt subjektiva tolkande men faktum kvarstår att vi aldrig är annat än subjektiva. Vi har inte möjlighet att överblicka hela kosmos och måste därför välja ut det vi finner relevant.

Det är dock ett problem om man inte kan se var den praktiska gränsen för idealet ligger, och man måste också kunna förstå att ens eget ideal inte är det samma som den andres, även om det kan vara mycket nära. En gemensam punkt finns alltid då vi alla är människor. Men världen är annorlunda för varje individ och det betyder att varje individ har en annan uppfattning om vad som är det bästa. (Makt handlar förresten om att styra antingen den andras uppfattning om världen, mjuk makt, eller bara handla efter ens uppfattning utan att ändra uppfattning, hård makt). Att man själv kommit på en bra lösning betyder inte att den andre håller med. Även om man har ett idealt mål betyder inte det att vägen till det målet är något bra. Och det är detta som så många idealister tappar bort någonstans.