Mot ljuset

Jag slog upp ögonen till en värld av strålande silver och svart. En ängel sken över mig och dess stämma sköljde över mig, en kör av tusen röster från alla håll "DU SKA FÅ MÖTA LJUSET, DET ÄR FÅ FÖRUNNAT ". Min röst var ynkligt ensam när jag svarade "men jag tror ju inte på Gud". "DEN SOM REDAN TROR BEHÖVER INTE ÖVERTYGAS"

Detta var ju helt sant och jag reste mig upp. Kring min nakna kropp spanns en kappa av ljus och jag tog ängelns hand och världen rusade förbi oss.

Han förde mig från jorden ut i rymden där stjärnorna strålade fjärran, mot solen styrde han och jag förundrades. Ljuset var starkt och bländande och jag sa till ängeln att jag skulle bli blind om vi fortsatte. Ängeln log och svarade att jag inte skulle vara orolig. I ljuset ska dina skuggbilder brännas bort och du kommer se Guds skapelse i hans ljus. Allt kommer vara tydligt. Svart och vitt. Du ska få se skillnaden mellan gott och ont.

Men Satans ljus brann i mig och jag ville inte förlora min värld av färger och jag ropade till ängeln att jag inte ville. Jag skrek att jag som människa hade ett val. Jag bad att få slippa skåda Guds brännande ljus.

Ängeln svarade att människans val var Satans påfund. Människan var Guds förlorade som förvirrats av Den fallna. Nu kunde människan inte skilja på Guds och Satans vilja. Människorna var dömda till missförstånd och krig.

Trots att jag blundade såg jag ljuset. Det brände mitt kött. Det brände mina ögon. Ängelns vita vingar slöts beskyddande om min kropp, men mina ögon brann.

En kort sekund varade det. Sedan förde ängeln bort mig från Ljuset. Svalkande smekte ängels ljus min kropp. Kring oss sken stjärnorna. Nu fördes jag åter mot jorden. Jag steg åter in i människorna värld. Min värld som tidigare varit färgernas och mångfaldens var nu av strålande silver och svart.

Kommentarer
Postat av: k-paw man

Äntligen ett nytt inlägg.
Jag gillar det.


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback