34. Ideologi för de tankelata
Men allt kom tillbaka till mig när jag såg anarkistklotter på t-banan några dar senare. Det jag hade kommit på den där natten var just det vad det var som störde mig med samhällskritiker. Inte samhällskritiker per se utan de som bara kritiserar och inte gör något konstruktivt.
Det är så mycket lättare att bara kritisera utan att på allvar försöka förbättra. Att klaga på det man ser utan att göra något åt det. Det är en betydligt mycket svårare uppgift att gå in i systemet, våga vara en del av det när man är kritisk till det och försöka göra något åt det som man tycker är fel på ett så konstruktivt sätt som möjligt.
Det sura är att de som inte orkar göra detta ser sig som idealister som inte kompromissar med vad de vill åstakomma och därmed aldrig kan åstakomma en egentlig förändring ser sig som så mycket bättre. De föraktar den som faktiskt vågar och orkar se världen för vad den är och försöka förbättra den.
I DN Essä "Tankens Kitsch" (DN 070529) återfinns denna tanke men ur en annan synvinkel, och där hävdas "att kritisera och vara negativ har blivit en ideologi för tankelata intellektuella"
Ett mycket viktigt inlägg. Kritik helt utan aktion är helt meningslöst. Jag blir själv så trött på människor som spyr ur sig kritik helt oreflekterande över sin egen kritik. Oftast hörs det i sammband med kritik mot USA. Men inom sveriges utomparlamentariska rörelse och deras kritik mot landet också. Även om jag tycker att utomparlamentisk aktivitet är jätteviktigt blir det ofta löjligt när de gör sig själva till offer och bräker ur sig saker som "sverige är ingen demokrati, för JAG har inget inflytande" osv.. Ja, offer är ju en annan sak jag stör mig på. Folk som gör sig själva till offer och förklarar allt med att de är offer och ingenting med vad de själva gjort...
Nu raljerar jag igen. Ett vanligt drag hos mig på senaste tiden. Men helt klart ett mycket bra inlägg Arktos! Jag kan inte annat än hålla med.
Du förstår mig helt klart. Och visst är det inom de utomparlamentariska grupperna man främst råkar ut för det.
Jag tycker om ditt raljerande, det får mig att inte känna mig ensam om denna känlsa.