påklädda begränsade människor

Tänk dig ett sinne (mind) så mäktigt att det kan hålla så många parametrar i sinnet samtidigt att och sådan sinlig fömåga att hela universum, makro som mikro, kan skådas och utan anledning eller mål, objektivitet. En naken gud, redo att kläs av dig med ditt paradagm, din tro.

Vissa människor kan så starkt hävda sin åsikt att man dras med, fast man inte håller med egentligen. De är så säkra på sin sak att ens världsbild ändras av deras ord, även om det bara är under en kort stund. Jag förundras över deras övertygelse och att de har svar på så många frågor. Jag står där och undrar över min egen tankeförmåga. Men efter lite eftertanke är dessa alltsom oftas fundamentalister/idealister som håller sig till ett paradigm (eller tro om man så vill) i vilken de tolkar hela världen som då framstår som tydlig. I en tydlig värld är det lätt att säga saker, de blir lätt rätt så länge man håller sig inom paradigmet. En människa behöver ett paradigm att ordna sina tankar och intryck i men för en stackars tvivlare som jag själv som ifrågasätter paradigmen, själva grundvalen för hur man ska se på världen är det svåre. Jag saknar Den nakna guden.

Frågan är alltså vad för paradigm man ska välja. Man kan inte ha två paradigm samtidigt. När det gäller naturen vilar jag måt naturvetenskapens paradigm. Men jag är intresserad av människan och hennes värld, alltså världen som hon skapar den. Jag är fast förankrad i den västerländska idétraditionen, där jag urskiljer en rad paradigm om hur man ska se på världen. De ger alla olika svar på hur man ska ordna samhället.  jag tänker nu på ideologierna. Här tar jag upp dem ytligt utifrån det grundproblem som de försöker svara på. För mig finns det fyra stycken att ta ställning till. Det är: liberalism (som i detta fall även innefattar anarkism), socialism, konservatism och en nykomling; ekologism.  

Ekologismens problem är att människan förändrar världen. För dem är människan en underordnad del av världen. Det kanske är sant om man tittar utanför människan, jag tror inte människan är skapelsen krona, men att inte sätt människan först är självförnekelse. För människan är världen för människan. Att människan skulle vara för världen är att underordna henne under något som kanske (och antagligen) inte bryr sig alls om detta. Har världen ett förstånd? Det tror jag inte, även om jag inte kan veta säkert. Men precis som jag inte tror på Gud, tror jag inte heller på Gaya. Jag tror på människan.

Konservatismens grundproblem är samhällsförändringen. När samhället förändras blir det problem. Nya problem uppstår och människor måste anpassa sig. Förändringen, om den finns, måste ske långsamt så att man hinner med. Konservatismen uppkom som en reaktion mot liberalismen (de extrema kallas reaktionärer) och anser att det finns en massa bra saker i samhället som inte ska förändras. Traditioner är bra etc. Problemet är att även om samhället står still består det av en föränderlig massa av människor. Dessa människor har inte valt de strukturer som de ska anpassas till. Jag vill kunna påverka min situation utan att bli åtsagd att vår kultur och tradition säger annorlunda. Även om jag så klart är påverkad av kulturen ska den ifrågasättas och dess strukturer strukturer kunna ändras. Det i nutidens individer svaret på hur samhället ska vara ligger.

Socialismens grundproblem är orättvisan. Där rättvisa definieras som jämlikhet, som man vill ha på alla plan. Varför ska vissa vara rika och priviligerade. Varför ska vissa ha makt över andra. Detta vill man ändra. Det är förståligt och nobelt. Problemet, eller i alla fall ett problem är att människor är olika. Människor vill inte samma sak. Möjligen kan vi se till så att alla människor får samma matriella standard*. Men att alla människor skulle vara lika skulle betyda att vi ändrade på människan. Det är att inte vara nöjd med människan som hon är. Åtminstone jag tycker att det är en läskig tanke om alla människor skulle vara lika, vilket är det ända sättet eftersom det är i olikheten avunden kommer.

Liberalismens grundproblem är individens frihet, och rätt till att själv välja och bedöma vad som är bäst för var och en själv.

Det finns en konflikt mellan socialister och liberaler om rättvisa, vilket i mångt och mycket handlar om negativa och positiva rättigheter. Frågan är var man ska dra gränsen.


*Frågan om ekonomisk utveckling och fördelning av resurser tar jag inte upp här. Det är en viktig och intressant fråga som helt klart en länkad till detta men jag är inte så intrersserad av den. Kapitalismen är uppenbart den bästa formen hittills enligt mig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback